Han hinner inte med mig just nu! Det är mässen som gäller på kvällarna. Han vill umgås med "gänget" och ta farväl av alla goa kollegor. Jag förstår och samtalen blir inte så långa just nu. (Jag tar ikapp det när han kommer hem!!)
Har faktiskt slutat leta nyheter från Afghanistan. Har intalat mig själv "det som jag inte vet om, det har inte hänt". Kanske dumt, men nu är vi på sluttampen och jag ber och bönar att inget oväntat händer. Jag vill bara ha hem honom hel och utan trauma.
Det är inte många dagar kvar nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej du jag undrar hur har du stått ut denna tid då din kille varit borta? Min åkte ner nu och det känns som om det kommer bli en lång tid. Maria
Hej Maria!
När man känner att personen i fråga gör något så osjälviskt som att åka iväg och hjälpa andra, hur kan jag då ifrågasätta hans val? Att åka till Afghanistan var något han beslutat före han träffade mig och det vore otroligt själviskt av mig att be honom att stanna kvar här hemma. Nu efteråt kan jag säga att tiden gått väldigt snabbt, men att det varit otroligt jobbigt för mig att ha honom där borta.
Mitt tips till dig som är kvar här hemma: Planera in roliga saker. Åk och hälsa på vänner som bor långt bort och som du inte träffar så ofta. Res bort med en kompis. Gå en kvällskurs, träffa nya vänner så du utvecklas som person och tänker på annat och inte bara på honom.
Ahh jag får hitta på lite roliga saker. Glömde skriva att din blogg är väldigt kul och skön att läsa!!=D keep up the good work och njut nu när han kommer hem!!
Skicka en kommentar