Ikväll var det äntligen det sista samtalet från Afghanistan. Han ringde rätt tidigt för att han sedan skulle spendera en sista kväll med gänget. Under dagen hade han lämnat in en massa utrustning och skickat saker hem via posten.
Det var ett kort samtal som avslutades med: Nästa gång jag ringer dig så är det ett lokalsamtal!
Jag kan inte förstå att det äntligen är över. Denna resa som känts så lång, men som på något sätt gått så fort.
Nu är längtan extrem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har precis tagit emot min anhörig. Jag är så oerhört tacksam över att allt har gått bra men samtidigt är man orolig för dem som har åkt ner nu. Tiden har faktiskt gått ganska fort men nu vill jag ha det lite lugnt ett tag. Det är en konstant oroskänsla man går och bär på under hela missionen. Men jag är oerhört stolt över min anhörig och alla andra som vill göra en insats för freden i ett annat land.
Skicka en kommentar