070629 Åter på campen

Jag vet inte hur många gånger under gårdagen jag gick in och kikade i min mejlbox för att se om jag fått något mejl, men det kom inget. På kvällen ringde äntligen telefonen och det var en rätt pigg pojkvän på andra sidan luren. Vi pratade inte så länge för det var tid att gå till Mässen. På torsdagar är det frågesport i Mässen och det verkar som om många deltar i olika lag.

Själv så har jag haft ont i huvudet sedan han åkte. Gissar att det är pga den stress jag känner över att han är tillbaka i Afghanistan, men det går över och jag är nog snart inne i mina gamla vanor igen.

Så nu är vi inne på resa nummer 2. Som jag skrivit tidigare ser jag varje etapp, alltså från det han åker iväg tills nästa leave som 1 resa. Detta innebär att han kommer att göra 4 stycken resor. Detta är ett sätt för mig att känna att tiden faktiskt går framåt och att tiden tills han kommer hem inte är en evighet.

Så nu har jag börjat med att kryssa dagar och räkna dagar tills han kommer hem nästa gång. Jag känner mig rätt lyckligt lottad då han kom hem på sin första leave rätt sent, vilket innebär att han kommer hem på sin andra leave om cirka en månad, så väntan blir inte så lång denna etapp.

070628 Spår

Överallt finns det små spår att han har varit hemma. I soporna ligger en tom snusdosa, i tvättkorgen ligger det tvätt osv. Jag är oerhört snabb att "städa bort" honom. Byter sängkläderna så att jag inte skall känna hans doft när jag lägger huvudet på kudden om kvällen. Jag gör allt för att saknaden inte ska kännas så jobbig.

Ett annat "spår" som han lämnat efter sig är att jag lyckats gå upp nästan 2 kilo under de dagar som han varit hemma. Det har varit allt för mycket av det goda och nu ska jag återgå till mina rutiner med att motionera minst 1 timme på morgonen. Av någon anledning har denna rutin uteblivit när han var hos mig...

Jag fick några små presenter när han var hemma. Bla en fin halsduk och en liten kamel att ha som nyckelring. När han åkte iväg första gången, så fick jag ett par fina örhängen. Dessa sitter varje dag och pryder mina örsnibbar.
Under gårdagen fick jag ett litet sms när han var och mellanlandade någonstans i världen, men nu blir det nog inga fler tills han kommer hem på nästa leave.

Nu har det gått nästan exakt ett dygn sedan han åkte iväg och jag gissar att han börjar närma sig sin slutdestination. Bara tanken på den strategiska inflygningen gör att jag får ont i magen, den skulle jag inte vilja vara med om!

Jag längtar nu efter ett litet mejl eller ett kort samtal så jag vet att han kommit fram till campen och mår bra. Jag tror det är rätt tufft / jobbigt att åka så långt och värmen som är nu är närmare 70 grader i solen underlättar ju inte direkt.

0706027 Han har lämnat mig

Dessa intensiva och underbara dagar är nu slut. I morse åkte han tillbaka till Afghanistan. Det fanns inte en tanke i hans huvud att han på något sätt ville avbryta sin mission, utan han var helt inställd på att åka tillbaka och återgå till sitt arbete. Jag tycker att det är skönt att han är så inställd på att slutföra hela missionen Det räcker med att jag önskar att det hela vore över!

Jag grät i hans famn igår. Det finns nog inget bättre än att ha honom nära när all förtvivlan och oron kommer smygande. Jag säger det inte högt, men jag är så orolig att något ska hända honom. Igår var vi ute och körde bil och det var mycket vägarbeten på gång. Där stod dessa arbetare med skydd av koner och avspärrningar och jobbade och vi kunde inte låta bli att reflektera över att deras jobb antagligen är mycket farligare än hans, men det hjälper liksom inte.

Vi har dessa dagar pratat mycket om hur han har det och vad som är jobbigt och vad som är kul med det han gör. Bla har jag fått veta att soldaterna gör små punktinsatser med att hjälpa befolkningen på olika sätt. Om jag förstod det hela rätt så har prästen hand om pengar och soldaterna kan söka pengar av honom för att på något sätt hjälpa till där det behövs. Bla så är de som är sjukvårdskunniga ute och hjälper till där de kan om det är lugnt på basen. Jag blev överraskad att soldaterna själva hittade på små saker för att hjälpa till, varför skriver inte media om detta? Önskar att jag kunde få ett pg till det kontot och sätta in lite pengar då jag känner att de verkligen skulle gå direkt till människor som behöver en hjälpande hand.


Angående bloggen så verkar den uppskattad. Det är över 100 personer som tittar in dagligen och läser mina rader, så jag tror den är uppskattad. Det vore dock roligt om fler ville skriva i gästboken, så jag får se vilka som tittar in.

070623 Tårar

Så kom det som jag inte ville men inte kunde hålla inne längre. Här om kvällen så kom tårarna rullande ned för mina kinder. Ångesten och förtvivlan över att han snart ska åka ifrån mig gör sig hela tiden påmind. Vi har haft det så fantastiskt bra tillsammans och jag har haft en vecka då jag sluppit oroa mig över hur han har det och om han råkat ut för något. Det har helt enkelt varit så otroligt skönt att slippa leva i oro och snart börjar det hela om. Jag ville egentligen inte säga något till min pojkvän, men när väl ögonen blev helt tårfyllda så berättade jag hur jag kände, att jag inte vill leva i oro och att jag vill ha honom hemma. Jag inser att det är en ganska egoistisk tanke, men så känner jag helt spontant! Det betyder inte att jag inte stöttar honom och jag vill ju att han skall iväg och slutföra sitt uppdrag.

070622 Midsommar

Regnet öser ner här, men det spelar inte så stor roll när man har det så bra som jag har det just nu. Vi har de senaste dagarna hunnit med en massa utflykter. Vi har ätit på restaurang och fikat på mysiga ställen.

Här om dagen fick jag träffa hans mamma och mormor. Jag hade inte träffat dem tidigare och det var ett trevligt möte. Jag blev dock förvånad över att de inte hade mer frågor om hur han har det i Afghanistan. Jag själv har ju haft tusentals frågor. Kanske det är för att de varit med om en tidigare mission och vet hur saker och ting fungerar eller är det helt enkelt att de försöker ha lite distans till saker som kan ses jobbiga att prata om? Det var dock klart att de följde med på nyheterna och hade uppfattat att det händer en del otrevligheter i södra delarna av Afghanistan. Jag känner mig i alla fall lycklig lottad över att jag får så många telefonsamtal när han är i väg, så jag slipper oroa mig i onödan.

Trots att jag njuter så totalt att få ha honom hos mig så känns det hela tiden som om jag endast fått låna honom och om några dagar så måste jag lämna tillbaka honom.
Tanken på att det gått dryga två månader av sju gör att denna "resa" känns lite mer överkomlig än tidigare.

070617 Nu är han hos mig!

I förrgår kom han till mitt jobb och gissa om jag var nervös. Bara möjligheten att få lyfta telefonen och kunna ringa honom när jag vill, är helt fantastisk. Kanske det inte är så viktigt det jag har att säga, utan bara berätta hur mycket jag tycker om honom, men jag har möjligheten.

Han var rätt trött efter resan, men annars vid gott humör. Livet kan inte vara bättre än vad det är just nu. Vi ska spendera så mycket tid tillsammans som vi bara kan och verkligen lära känna varandra. Att få åka ut i båten och njuta i solen med honom vid min sida, vad jag har längtat!

Vi har pratat rätt mycket om hur han har det i Afghanistan. Han har visat bilder på omgivningarna och på sina kollegor och det är skönt att få ett ansikte på alla namn som jag hört så mycket om. Vad jag förstår så är det en rätt lätt sinnesstämning och de har ofta tillfällen till skratt och andra skojigheter.

070615 Snart kommer han

Precis som jag hoppats på så pep det till i mobilen igår kväll. Han var och mellanlandade någonstans i världen och passade på att skicka ett kort, men kärleksfullt meddelande.

Spenderade kvällen med att städa lägenheten. Jag vill ju att det ska var fint när han kommer hem.

Det var otroligt svårt att somna igår i och med att tankarna på att han nästan skulle vara hemma när jag vaknar nästa morgon irrade i mitt huvud.

Jag ska absolut erkänna att jag har många fjärilar i magen nu. Vårt förhållande är så nytt och känns så otroligt fantastiskt och förväntan på dessa få dagar tillsammans är extremt höga. Det har ju blivit så helt omedvetet...

Så nu är jag på jobbet och ska arbeta, men min koncentration är som bortblåst. Om den dryg timme hoppas jag på ett telefonsamtal, inte vilket som helst, utan ett inrikessamtal!

070614 Nu flyger han

Vaknade med ett leende på läpparna i morse. Tänk nu är han äntligen på väg hem till mig. Vi pratade lite snabbt igår. Jag inser att vi totalt struntat i min varannandag regel utan hörs av nästan varje dag.

Sitter nu på jobbet och reflekterar över något som jag sa till min mamma i morse. Jag sa: När han kommer hem på fredag så ska vi först gå och handla tillsammans, så han får välja lite godsaker i affären som han saknat. Min mamma tittade på mig och sa: Du menar i morgon? Jag har helt tappat kontrollen på dagarna, denna dag har legat så långt fram i framtiden så jag har svårt att förstå att den är här.

Så nu är han någonstans i världen och flyger så snabbt han kan för att komma hem till mig. Jag gissar att när jag minst anar det så piper telefonen och jag får ett litet sms på mobiltelefonen... det var många veckor sedan sist.

070613 Snart är han hemma...

Längtan och förväntan kan inte bli större nu. Vi pratade kort igår kväll och jag hörde på tonfallet att han var extremt trött. Tydligen är det saker och ting han vill hinna med före leaven och det verkar ta på krafterna. Han har för flera dagar sedan börjat packa...jag förstår inte riktigt? Det kan ju inte vara så mycket att ta med sig, men jag gissar att det är mentalt skönt att få ordning på sakerna inför hemresan.

Jag bara hoppas att läget inte förändras på något sätt så att hans leave skulle bli inställd.

Så om två dagar dyker dyker han upp utanför mitt jobb... det är helt ofattbart för mig att det verkligen kommer att ske. Jag har ju längtat så länge. Dessutom har jag nu vant mig vid att ha en "telefonpojkvän", så nu har jag liksom accepterat och vant mig vid läget.

Idag fick jag ett vykort från landet där borta. Han hade varit och besökt den tyska campen och passat på att skriva några rader till mig. På vykortet var två fattiga barn och sand i bakgrunden. Precis så jag föreställer mig Afghanistan. När vi pratar i telefonen får jag en annan bild av ett land som bitvis är rätt vackert. Nu när värmen kommit så har dock grönskan försvunnit.

Tänk, i morgon åker han hem...

Biljetterna har kommit...

Idag kom de efter längtade biljetterna Afghanistan - Sverige tur och retur. Äntligen kan vi få svar på när han landar i Sverige och när han beräknar stiga in genom min dörr.

Vädret här hemma har slagit om från vårvärme till högsommarvärme. Det känns lite konstigt att säga att 30 grader är lite varmt när han lever i över 60 graders värme. Han oroar sig för att han ska frysa när han kommer hem, men jag har lovat honom att hålla honom varm...

4 dagar till leave

Jag tror inte det är sant. Äntligen skall han komma hem till mig. Vi pratade igår i telefonen och funderade vad vi skall göra tillsammans när han kommer hem. Åh vad jag har längtat att få föra en sådan konversation. Vi kommer nog mest umgås, träffa familj och kanske lite vänner, men vi kommer vara tillsammans!

070608 Kompis på besök

070608
Har haft besök hemma några dagar av en kompis. Det har varit så skönt att ha lite sällskap och någon att prata med. Har ältat rätt mycket om min kärlek där borta, men hon har haft överseende... Nu är det så att han kommer hem om endast 1 vecka, alltså om 6 dagar. Jag har nu fallit in i en rytm och trivs rätt bra här hemma och saknaden har lagt sig lite just nu. I Afghanistan är det tvärtom. Nu är det han som har en enorm hemlängtan. De flesta av hans kollegor har varit hemma på deras första leave och han känner nu att det är hans tur.

Vi har pratat rätt mycket i telefon de sista dagarna, vilket har varit otroligt mysigt. Ibland kan det bli alldeles tyst i telefonen och vi finner inte mer att säga till varandra, men det gör inget utan huvudsaken är att han är där i andra sidan luren och att vi är ”tillsammans” en stund. Bara att få höra hans andetag gör mig trygg och lugn.

Jag skickade ett litet brev till honom för två veckor sedan med några nytagna bilder på mig. Det var otroligt uppskattat och han blev verkligen jätteglad.

Vi funderar och planerar inför en framtid tillsammans. Det är helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen att det kommer att bli så härligt som vi hoppas på när han väl kommer hem? Oron över att vi inte känner varandra så bra finns hela tiden i bakhuvudet. Å andra sidan så kommer vi antagligen prata mer med varandra dessa 7 månader än vi kanske gjort om han varit hemma, så det finns verkligen plus och minus med allt.

070603 Varmt i Afghanistan

070603
Ytterligare ett härligt samtal från Afghanistan. Det är rätt varmt där nu... över 60 grader i solen. Gissar att många är rätt bruna när de kommer hem. På ett sätt känns han uppkommande leave nära, men ändå som det vore långt kvar. Det är nu ca 2 veckor kvar och jag står inte ut längre med att vara ifrån honom.

Jag har efterlyst ett vykort som jag skickat för rätt många veckor sedan. Det visade sig nu att rätt många brev blivit försenade, rent av 17 säckar med post! Stackars de som jobbar på campens postkontor, de har mycket att göra nu!

070601 Rädsla

070601
Dagarna går lite snabbare nu. Jag har varit iväg några dagar igen, då min kusin tog studenten. Det var skönt att komma hemifrån. Jag kan inte låta bli att lägga märke till vissa civilklädda män med en mindre militärväska i handen. Jag vet ju att många är hemma nu på leave och det är ju inte helt otroligt o jag såg någon av killarna när jag åkte X2000 till Göteborg. Min pojkvän valde att ringa mig varje kväll när jag var borta. Det blev rätt korta samtal, men ändå så viktiga för mig. Har börjat titta på dn.se om det är några nyheter från Afghanistan. Jag inser att jag liksom pustar ut när jag inser att det inte är några svenskar inblandade i olika incidenter utan soldater från andra länder. Jag känner mig nästan grym i när jag reflekterar över min egen reaktion. Det är ju kollegor till min pojkvän, även om de inte träffats så är de ju där av precis samma anledning. Reaktionen bottnar i min rädsla över att det ska hända honom något...