070528 Hemlängtan

070528 vecka 8
Måndag morgon och det är dax att gå till jobbet. Har haft fyra otroligt trevliga dagar och träffat många nya människor. Det var lite jobbigt att komma bort från min dator och Internet i och med att jag då inte hade någon kolla alls på vad som hände ute i världen. Han hade möjlighet att ringa mig nästan varje kväll (enligt önskemål) och jag riktigt gick och längtade på mitt samtal om kvällen. Det har varit fantastiskt väder här så vi har grillat och haft det supertrevligt om kvällarna. Gissa om jag har saknat Honom? Det hade ju varit så underbart att få ha honom vid min sida, skrattandes med dessa nya vänner jag träffat, men så ser inte verkligheten ut...

Jag vet att Han har stor hemlängtan just nu. Jag däremot känner det som om han snart är hemma. Det är ca 3 veckor kvar till hans leave och jag har en massa saker inplanerade tills dess. För att underlätta lite för honom så har jag hittat på en liten överraskning. Jag har till och med engagerat hans kollegor bakom hans rygg. Hoppas att mitt lilla bus blir uppskattat?

Nej, nu är klockan 06.35 så det är dags att komma igång och gå till jobbet.


Trots att det inte var en ”telefondag” idag så ringde min mobil vid 20.00 tiden. Det var en trött men glad pojkvän som hörde av sig. De hade fått ha en rätt lugn dag idag, vilket nästan är den första sedan de åkte hemifrån. Med tanke på alla lediga dagar som blivit indragna så var det skönt att få höra att de fått ta det lite lugnt en dag i alla fall.

Det var ett kort samtal som bara varade några minuter, men oh vad härligt det är att få höra hans röst och skratta lite tillsammans i telefonen. Jag hade tidigare i veckan mejlat en bild på mig, vilket jag förstår var väldigt uppskattad. Tillbaka fick jag igår en bild på honom med en lapp i handen där han skrivit några gulliga ord till mig. Det värmde i hjärtat! För mig har det verkligen varit underbart att få nytagna bilder på honom så att jag ser med egna ögon att han har det bra.

Jag vet om att det idag varit oroligheter i Afghanistan, men jag valde att inte ta upp det då jag tror att han behöver få tänka lite på annat då han ringer mig.

070523 Finsk soldat död

070523
Hade redan på morgonen ett svar på mejlen. Han hade verkligen uppskattat bilden och jag tror att värmen steg några extra grader där borta i Afghanistan. Så skönt att på något litet sett göra honom glad, det är inte så enkelt när man befinner sig så långt borta.

Satt på jobbet och lyssnade på radio när de på nyheterna tog upp att en person från finska Isafstyrkan blivit dödad. Jag fick en blixtrande huvudvärk. Tog en Alvedon och gick en promenad på lunchen. Kom tillbaka och läste lite om händelsen på nätet. Fick sedan veta på kvällen när jag pratade med min pojkvän att den finska styrkan bor på campen tillsammans med våra landsmän. De hade arrangerat en liten minnesstund och det verkade som om alla verkligen kände av allvaret som innebar i och med denna incident.

Många av hans kollegor är hemma eller har varit hemma på sin första leave nu. Min längtan är enorm efter att han ska komma hem till mig. Det är nu ca 3 veckor kvar. Jag har rätt mycket inplanerat så jag tror att dessa veckor kommer att gå snabbt, hoppas det!

Jag måste nog erkänna att det tagit mig så här lång tid att vänja mig vid denna situation som jag befinner mig i: Jag känner mig totalt livrädd att behöva skiljas från honom igen efter hans första leave.

Ska nu åka bort i 4 dagar, så jag hoppas han ringer på mobilen...

070521 Fältpost

070521 vecka 7
Fick mitt första brev från Afghanistan. ”Fältpost” stod det på kuvertet, vilket kändes lite speciellt. Tyckte även att det var lite komiskt att det i brevet satt ett litet frimärke som jag kunde använda om jag ville skicka ett brev tillbaka. Jag skrev ett litet brev och tjejen på posten tittade förvånat på frimärket, för ett sådant hade hon aldrig sett förut.

Skickade även iväg ett litet större brev som jag hoppas ska komma fram till hans födelsedag. Vet inte om det hinner komma fram, men jag har i alla fall försökt!

Mejlade sent på kvällen en liten bild på mig, vilket jag hoppas att han tycker om?

070520 Mejl

070520
Åh, äntligen ett mejl! Han hade varit iväg på en längre ”tur” och ville ju inte säga något till mig före resan. Därav det korta telefonsamtalet i förrgår. Det ursäktar kanske inte varför han ringde så sent, men vad vet jag vad han pysslade med? Det måste vara svårt att hantera faran hela tiden. Jag måste erkänna att jag ifrågasätter hur man frivilligt vill försätta sig i en sådan situation?

070519 Hör ej av sig =oro

070519
Inte ett mejl eller samtal på hela dagen! Känner mig orolig. Jag har ju valt att inte leta en massa information om vad som händer i Afghanistan. Men då tankarna började fara omkring i mitt huvud gick jag in på Dagens Nyheter på nätet och inser att det händer bra mycket mer än jag var medveten om. Inser vid lite reflektion att han inte nämner något alls om läskiga saker som händer utan jag får alltid nämna det först och då frågar han mig vad jag vet. Han hinner ju inte läsa nyheterna på nätet och vill inte säga för mycket till mig, så därför frågar han alltid ut mig först.

070518 Vi kan hjälpa andra

070518
Låg i soffan och fastnade på tv 3:s Oprah Winfrey Show. Programmet handlade om två kvinnor vars män omkommit i 9/11 2001. Trots att de som orsakade denna fruktansvärda händelse hade utbildats i Afghanistan, så valde dessa två kvinnor att försöka hjälpa mammor i Afghanistan vars män hade dödats. När en man dör så tillfaller hans egendom hans släkt och inte hans fru och barn. Detta innebär att fruarna står helt hjälplösa utan vare sig hus och mat. Helt plötsligt är de utfattiga och ensamförsörjande. Dessa två kvinnor hade 2006 samlat in ca 270 000 dollar som på olika sätt delades ut till olika projekt för att kvinnorna skall lära sig ett yrke för att kunna få en fast inkomst. Det är helt mirakulöst vad människor kan göra för andra...Beyond the 11th

Han hade lovat att han skulle ringa till mig idag då han skulle vara ledig. Jag hade väntat hela dagen med spänning för att få mitt efterlängtade samtal. Detta var första gången som han verkligen lovat att han skulle ringa. De dagar han jobbar vet jag ju aldrig med säkerhet att han har möjlighet att ringa. Vid 20.30 hade jag gett upp hoppet. Jag funderade över flera bra anledningar till varför han inte hört av sig. Kanske hans befäl kallat in honom fast han var ledig? Kanske telefonlinjen strulade? Efter 21.00 ringde han för att berätta att klockan var mycket och att han var trött och ville gå och sova. Var det detta jag extra suttit hemma för en fredagskväll? Gissa om jag blev ledsen... Jag skickade ett mejl till honom för att berätta hur jag känner. Jag anser att det är ett måste att han får veta hur jag känner annars så kan han inte lära sig hur jag fungerar som person. Livet kan verkligen kännas jobbigt ibland, men jag kan inte på något sätt påverka det som är just nu. Jag kan bara hoppas att de sista veckorna till hans leave kommer att gå snabbt, så jag inte gräver ner mig i alla jobbiga tankar och funderingar. Det spelar liksom ingen roll att han säger så otroligt gulliga saker till mig i telefonen. Det är en kram och närhet jag behöver av min älskling!

070517 Jag vill / vill inte veta sanningen

070517
Idag ställde jag lite jobbiga frågor i telefonen. För mig framstår hela hans resa som arbetsam, men läget har varit rätt lugnt. Jag har valt att endast titta på Försvarsmaktens hemsida för att få information om Afghanistan. Jag tittar inte på internationella nyheter och tar reda på om andra förband skadats pga. olika incidenter. Jag frågade om det han upplevt jobbiga saker som han inte berättat om? Till svar fick jag då veta att han faktiskt hade träffa på soldater från andra förband som det gått illa för. Det han inte varit nära bekantskaper, men endå! Det kändes jobbigt att höra, men jag gissar att det tyvärr ingår i jobbet!
Förövrigt kändes det mest som han var trött, men på gott humör.

070515 Tack, combat camera!

070515
Åh idag sa han det rakt ut! - Jag vill komma hem nu! Han menade inte att avsluta sin mission utan hem på leave för att han längtade hem till mig och lite lugn och ro. Många av hans kollegor är hemma just nu och jag kan ju inte låta bli att vara lite avundsjuk. Jag som sitter här hemma hinner ju med att längta rätt mycket, men han som verkar ha massor på ”jobbet” att göra måste ju fokusera sig på det.

Nu är det cirka en månad tills han kommer in genom min dörr. Längtan är helt otrolig, men just nu så mår jag rätt bra. Jag har vant mig att han inte är här hos mig. Det känns nästan som att ha en brevkompis, vilket skrämmer mig lite. Tittar mycket på de bilder som vi tog hos Combat Camera på anhörigdagen. Förstod kanske inte då att de skulle bli så viktiga för mig, men jag vet att de är det för oss båda. Har till och med ställt bilderna på mitt nattduksbord så att de är det första som jag ser på morgonen och det sista när jag somnar. Det ger mig en sorts trygghet och längtan.

070514 Vykort från Afghanistan

070514 vecka 6
Idag fick jag mitt första kort från Afghanistan. Det var poststämplat 070430, så det har tagit ett tag för att tillslut nå min brevlåda. Bilden på vykortet var precis så som jag föreställer mig Afghanistan, mest sand och öken! Härligt att få ett handskrivet kort!

070513 Göteborgsvarvet i öknen

070513
Fick idag ett kort samtal. Han hade fått en inbjudan till en spörchelmiddag. –Va, vad sa du? Han upprepade ordet spörchel igen och jag spetsade örat för att försöka höra vad han sa, men lyckades inget vidare. Kände mig nästan dum när jag en tredje gång frågade och fick då en bokstavering och en förklaring att det var ett svengelskt ord för engelskans ”speciell”. Inte konstigt att man inte fattar något?

På campen hade Göteborgsvarvet anordnats. 21 varv runt campen i strålande solsken. Är det riktigt klokt att utsätta sig för den belastningen? Samtidigt är det ju roligt att de hittar på saker som skiljer dagen från vardagen.

I Mässen anordnas det någon sorts turnering inom frågesport. Tydligen är det en missionstradition. Har insett att många utryck och aktiviteter går lite i ”arv” från den ena missionen till den andra oavsett var i världen de är.

Lagade en god paella till middag. Allt är så otroligt fel, vi borde ha ätit den tillsammans! Istället sitter han i Afghanistan och grillar med sina kollegor och har det trevligt. Inte för att jag missunnar honom något, men borde han inte ha suttit hemma hos mig?

Roade mig med att titta lite på ett större boende på nätet. Jag går ju och hoppas på att han vill flytta ihop med mig nästa år. Jag har aldrig trott att jag skulle hamna i ett distansförhållande, men jag kan inget göra än att vänta ut tiden.

Annars verkade allt ”lugnt” och solen gassade som vanligt.

070509 Kamelspindlar

070509
Igår hade vi ett underbart långt samtal. Känner att vi på något sätt hittat tillbaka till varandra och alla känslor bara expanderar trots avståndet. Hela situationen är otroligt svår. Han är ofta trött när han ringer och jag är väldigt känslig för vilket tonläge han har i rösten. Vi har bestämt att han inte ska ringa hem om han känner sig utmattad, för risken är bara att vi blir irriterade på varandra och missförstånd uppstår.

Jag har lite diskret påpekat att jag också vill ha ett brev skickat till mig. Jag tror att meddelandet nått fram för har berättade att han idag postat ett brev till mig. Det är ju något speciellt med att få ett handskrivet brev och inte ett mejl, så jag går nu och väntar på att det ska dimpa ner i min brevlåda. Vad jag förstått så är det flickvänner och fruar som gillar att parfymera sina brev till deras kära, vilket innebär att ALLA brev doftar gott i och med att de fraktas tillsammans. Jag har förstått att det varit uppskattat, men i detta fall är jag oskyldig, men han får tro vad han vill och jag vore ju dum om jag sa sanningen!

Har funderat över det där med födelsedagspresent, vilket blir aktuellt i sommar. Vad ska jag skicka? Hur lång tid tar det att skicka ett paket? Får fundera lite på det där...

I övrigt verkar det rätt lugnt på campen. Det verkar som om han kommit in i rutinerna och tycker om vad han arbetar med. Jag har verkligen blivit imponerad över hans arbetsdiciplin. Jag hade aldrig orkat jobba så mycket och sedan dela rum med snarkande kollegor...

Jag känner mig nästan dum när jag berättar saker för honom som är sådana i-landsbekymmer, men som är jobbiga för mig. Det kan vara allt från att bilen måste till verkstaden eller att jag haft en kontrovers med min chef på jobbet.

Vem visste att det finns något djur som heter kamelspindlar? Det var något som kom upp när vi pratade. Enligt honom hade någon hittat en sådan spindel och lagt den för åskådning i en glasburk på campen. Då jag helt ärligt tyckte att min pojkvän överdrev så var jag ju tvungen att ta reda på hur dessa spindlar ser ut.

Så här stod det om spindeln:
Av någon anledning kallas de Camel Spiders, men det finns redan en äkta kamelspindel bland egentliga spindlar som kan ge ordentliga bett orsakande omfattande vävnadsdöd runt såret. De här "Camel Spiders", skorpionspindlarna har mycket kraftiga käkar som sliter sönder de byten som de kommer över. De är väldigt aggressiva i trängda situationer, men om de kan ta till flykten så går det verkligen undan då de är snabba. (källa: http://www.alltomtv.se/archive/index.php/t-46982.html)
Jag ångrar mig nu, men jag var ju tvungen att hitta en bild också... se länken om du vågar?
http://www.camelspiders.net/large-camel-spider.jpg

070507 Bråk i telefonen

070507 vecka 5
Har nu kommit hem efter att ha varit bortrest i några dagar. Det har verkligen varit skönt att få komma hemifrån och komma ifrån vardagen. Jag har haft fullt upp och träffat massor med trevliga människor, det har gjort mig gott! Flera kvällar har jag fått långdistanssamtal. Vi har pratat, men jag har känt mig ”off”. Vi lyckades till och med att komma i ett litet gräl här om kvällen. Det var verkligen jättejobbigt när jag väl lagt på telefonen och låg där ensam i min säng. Jag hade ju så gärna ringt upp honom igen och berättat och förtydligat vad jag kände, men det gick ju inte! Det känns nu som han har sitt liv och jag mitt. Jag vet inte riktigt vart vi möts? Samtidigt vet jag att samma sekund som han står på stationen om några veckor kommer alla känslor komma tillbaka.

Jag fick en nytagen bild på honom via mejlen. Det var såå skönt att få se honom utan skyddsväst och vapen i handen. Det är ju den bilden som jag har i mitt huvud av min Älskling och det är ju den mannen som jag älskar. Inte bilden av en soldat i rustning.

Han hade lovat att ringa mig ikväll, men när klockan hade hunnit bli 22.00 så insåg jag att det inte skulle ske. Det är inte likt honom att säga saker som han inte håller och det var med oro i magen som jag tillslut somnade. Kanske tycker han att min oro är obefogad? Sanningen är ju, att det med rätt stor sannolikhet kommer att hända något under de kommande månaderna... När jag var bortrest var jag cirka 1 meter från att bli påkörd. En bil svängde ut på landsvägen och av någon anledning såg de inte min bil och tvärnitade i sista sekund. Ett ögonblicksverk som kunde ha gått illa, så det är ju inte riskfritt här hemma heller.

Får se om han hör av sig ikväll?

070501 2 brev samma dag

070501 vecka 4
Jag har börjat få en ny vana... jag börjar dagen med att titta om jag har något mejl i min inkorg. Det finns ingen bättre början på dagen än några ord från min Älskling. Underligt nog denna dag fick jag en bild tagen på en vacker ros. Man skulle ju kunna tro att han läst mina rader tidigare angående blommogram, men det har han inte haft någon chans att göra, vilken fullträff! Tydligen finns det rosenbuskar i Afghanistan, det är inte bara öken! Nu pryder rosen min bakgrundsbild på datorn, både hemma och på jobbet.


Vid 20.00 ringde det i luren. Trots att vi pratat dagen innan så hade jag mejlat honom och önskat mig ett samtal idag. I och med att förbindelsen var så dålig igår så tyckte jag inte att jag fick ut speciellt mycket av samtalet och ville ha en ny chans. Det var en pigg och pratglad pojkvän som hörde av sig. Tydligen hade de slutat tidigt idag och spenderat några timmar i Mässen. Lite samkväm unnar jag honom verkligen. Samtalet på Mässen hade tydligen mest handlat om tidigare missioner som de varit iväg på och om gemensamma vänner. Jag kan verkligen förstå att man lätt får nya vänner i och med den situation de befinner sig i . Allt socialt nätverk är kvar i Sverige och de knyter snabbt nya bekantskaper. Det blev ett långt och mysigt samtal. Jag känner mig alltid så lugn efter det att vi pratat.

Jag har förstått att tisdagar är den stora brevdagen. Jag hade gjort ett litet misstag och skickat två brev under samma vecka och resultatet blev att han fick breven samtidigt, vilket inte var min avsikt. Det är svårt att skriva ner några rader i och med att vi pratar i telefonen och mejlar till varandra. Dock har jag förstått att dessa brev är otroligt uppskattade så jag gör mitt bästa att formulera ner något kul. Fick även veta att några inte fått några brev och de såg tydligen lite ledsna ut...

Jag ska åka bort några dagar vilket ska bli kul.