070427 Sover i containrar

070427
Satt på jobbet och bestämde mig för att ringa Björn som ansvarar för utlandsportalen.se. Mejl i all ära, men jag tycker om att etablera kontakter via telefonen. Tanken var att prata lite om min dagbok och om han trodde att den skulle uppskattas av andra att läsa. Det var ett trevligt samtal och han ställde rätt många frågor om hur jag upplevde situationen med att ha min pojkvän så långt borta. Björn själv verkar komma i kontakt med officersanhöriga och de är ju rätt insatta i ”Firman” som jag lärt mig att de kallar Försvarsmakten. Jag själv är ju helt grön vad som gäller Försvarsmakten och vet ju absolut ingenting om hur saker och ting fungerar. Han undrade om jag saknade något informationsmässigt och jag funderade lite och kom på att jag saknar bilder på hur det ser ut där han är.

Min bild av Afghanistan är det jag ser på tv. Inslagen sänds ju när det hänt något otrevligt där. Den uppfattning jag har är att landet består av sand, gyttja och fattigdom. Jag har heller ingen aning om hur basen ser ut där de bor. I min fantasi hade jag föreställt mig att de bodde i baracker och sov i stora sovsalar. (Jag har ju tittat på lumpenfilmer!) Så var inte fallet utan de bor i containrar, 3 personer per rum och har tillgång till aircondition. Min upplevelse är, att ju mer information jag får om min partners vardag, ju tryggare är jag. Så nu har jag frågat min pojkvän om han kan fixa fram några bilder som jag får publicera här på bloggen, vi får se hur det blir?

Igår insåg jag något... min pojkvän hade ringt mig två dagar i rad och nu satt jag i soffan och väntade på att telefonen skulle ringa tredje dagen i rad. Inser att dessa samtal börjar styra mitt liv och vad jag gör på kvällarna. I och med att ljudkvalitén inte alltid är den bästa så är det svårt att prata i mobiltelefonen, så jag vill ju gärna vara hemma när han ringer. Har bestämt mig att säga ifrån, det får inte bli mer än var annan dag om det inte är något speciellt. Jag finns ju självklart här för honom, men jag kan/vill inte sitta och hoppas på att telefonen ska ringa varje kväll.

Jag har kommit på en liten egen strategi för att hans mission inte skall verka som en lång evighet. Jag ser varje period fram till nästa leave som en (1) resa. Om allt går som planerat så får han åka hem på leave tre gånger, vilket innebär att han åker på fyra resor inom sju månader. Där i mellan är han med mig! Han har snart varit borta i tre veckor vilket innebär att han kommer hem om cirka 6 veckor. När jag ser det hela på det sättet så ser det lite mer överkomligt ut. Min bästa vän har blivit almanackan. Jag kryssar och räknar dagar som om jag satt i fängelse och längtar tills mitt straff är avtjänat. Det är svårt att riktigt njuta av våren som kommer när jag längtar något otroligt efter att vintermånaderna ska komma och min Älskling äntligen får komma hem till mig.