070513 Göteborgsvarvet i öknen

070513
Fick idag ett kort samtal. Han hade fått en inbjudan till en spörchelmiddag. –Va, vad sa du? Han upprepade ordet spörchel igen och jag spetsade örat för att försöka höra vad han sa, men lyckades inget vidare. Kände mig nästan dum när jag en tredje gång frågade och fick då en bokstavering och en förklaring att det var ett svengelskt ord för engelskans ”speciell”. Inte konstigt att man inte fattar något?

På campen hade Göteborgsvarvet anordnats. 21 varv runt campen i strålande solsken. Är det riktigt klokt att utsätta sig för den belastningen? Samtidigt är det ju roligt att de hittar på saker som skiljer dagen från vardagen.

I Mässen anordnas det någon sorts turnering inom frågesport. Tydligen är det en missionstradition. Har insett att många utryck och aktiviteter går lite i ”arv” från den ena missionen till den andra oavsett var i världen de är.

Lagade en god paella till middag. Allt är så otroligt fel, vi borde ha ätit den tillsammans! Istället sitter han i Afghanistan och grillar med sina kollegor och har det trevligt. Inte för att jag missunnar honom något, men borde han inte ha suttit hemma hos mig?

Roade mig med att titta lite på ett större boende på nätet. Jag går ju och hoppas på att han vill flytta ihop med mig nästa år. Jag har aldrig trott att jag skulle hamna i ett distansförhållande, men jag kan inget göra än att vänta ut tiden.

Annars verkade allt ”lugnt” och solen gassade som vanligt.