070507 Bråk i telefonen

070507 vecka 5
Har nu kommit hem efter att ha varit bortrest i några dagar. Det har verkligen varit skönt att få komma hemifrån och komma ifrån vardagen. Jag har haft fullt upp och träffat massor med trevliga människor, det har gjort mig gott! Flera kvällar har jag fått långdistanssamtal. Vi har pratat, men jag har känt mig ”off”. Vi lyckades till och med att komma i ett litet gräl här om kvällen. Det var verkligen jättejobbigt när jag väl lagt på telefonen och låg där ensam i min säng. Jag hade ju så gärna ringt upp honom igen och berättat och förtydligat vad jag kände, men det gick ju inte! Det känns nu som han har sitt liv och jag mitt. Jag vet inte riktigt vart vi möts? Samtidigt vet jag att samma sekund som han står på stationen om några veckor kommer alla känslor komma tillbaka.

Jag fick en nytagen bild på honom via mejlen. Det var såå skönt att få se honom utan skyddsväst och vapen i handen. Det är ju den bilden som jag har i mitt huvud av min Älskling och det är ju den mannen som jag älskar. Inte bilden av en soldat i rustning.

Han hade lovat att ringa mig ikväll, men när klockan hade hunnit bli 22.00 så insåg jag att det inte skulle ske. Det är inte likt honom att säga saker som han inte håller och det var med oro i magen som jag tillslut somnade. Kanske tycker han att min oro är obefogad? Sanningen är ju, att det med rätt stor sannolikhet kommer att hända något under de kommande månaderna... När jag var bortrest var jag cirka 1 meter från att bli påkörd. En bil svängde ut på landsvägen och av någon anledning såg de inte min bil och tvärnitade i sista sekund. Ett ögonblicksverk som kunde ha gått illa, så det är ju inte riskfritt här hemma heller.

Får se om han hör av sig ikväll?