I förrgår kom han till mitt jobb och gissa om jag var nervös. Bara möjligheten att få lyfta telefonen och kunna ringa honom när jag vill, är helt fantastisk. Kanske det inte är så viktigt det jag har att säga, utan bara berätta hur mycket jag tycker om honom, men jag har möjligheten.
Han var rätt trött efter resan, men annars vid gott humör. Livet kan inte vara bättre än vad det är just nu. Vi ska spendera så mycket tid tillsammans som vi bara kan och verkligen lära känna varandra. Att få åka ut i båten och njuta i solen med honom vid min sida, vad jag har längtat!
Vi har pratat rätt mycket om hur han har det i Afghanistan. Han har visat bilder på omgivningarna och på sina kollegor och det är skönt att få ett ansikte på alla namn som jag hört så mycket om. Vad jag förstår så är det en rätt lätt sinnesstämning och de har ofta tillfällen till skratt och andra skojigheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar