070623 Tårar

Så kom det som jag inte ville men inte kunde hålla inne längre. Här om kvällen så kom tårarna rullande ned för mina kinder. Ångesten och förtvivlan över att han snart ska åka ifrån mig gör sig hela tiden påmind. Vi har haft det så fantastiskt bra tillsammans och jag har haft en vecka då jag sluppit oroa mig över hur han har det och om han råkat ut för något. Det har helt enkelt varit så otroligt skönt att slippa leva i oro och snart börjar det hela om. Jag ville egentligen inte säga något till min pojkvän, men när väl ögonen blev helt tårfyllda så berättade jag hur jag kände, att jag inte vill leva i oro och att jag vill ha honom hemma. Jag inser att det är en ganska egoistisk tanke, men så känner jag helt spontant! Det betyder inte att jag inte stöttar honom och jag vill ju att han skall iväg och slutföra sitt uppdrag.