Precis som jag hoppats på så pep det till i mobilen igår kväll. Han var och mellanlandade någonstans i världen och passade på att skicka ett kort, men kärleksfullt meddelande.
Spenderade kvällen med att städa lägenheten. Jag vill ju att det ska var fint när han kommer hem.
Det var otroligt svårt att somna igår i och med att tankarna på att han nästan skulle vara hemma när jag vaknar nästa morgon irrade i mitt huvud.
Jag ska absolut erkänna att jag har många fjärilar i magen nu. Vårt förhållande är så nytt och känns så otroligt fantastiskt och förväntan på dessa få dagar tillsammans är extremt höga. Det har ju blivit så helt omedvetet...
Så nu är jag på jobbet och ska arbeta, men min koncentration är som bortblåst. Om den dryg timme hoppas jag på ett telefonsamtal, inte vilket som helst, utan ett inrikessamtal!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Avsluta omedelebart denna sentimentala smörja.Din sambo har ett eget val.Du är ingen ny Ulla Billqvist eller Vera Lynn.
Sluta tramsa, ställ krav.
Antingen är han med dig eller utomomlands.
Jag har varit iväg på mission och åker iväg igen till hösten. Jag vet hur viktigt stödet är från flickvännen/sambon/frun! Så jag håller absolut INTE med Timurlenk!
Däremot uppmanar jag dig att fokusera på ditt eget liv också. Passa på att umgås med kompisar osv.
Stötta din pojkvän i sitt äventyr! Han kommer att ha behov att berätta och ventilera vad han upplevt, vilket kan göra att du känner dig åsidosatt till en början. Men ta dig tid att lyssna för när han "är klar" så kommer han att vilja veta hur du haft det. Men det kommer att kräva tålamod.
"Antingen är han med dig eller utomlands." - Timurlenk
Vilket trams, säger jag. Oavsett din pojkväns motivation, gör han en viktig insats och kommer att konkret påverka många människors liv. Sex månader kan kännas som en evighet, men snart är han hemma igen och om ni klarat prövningen kommer er relation fördjupas ytterligare!
Lycka till och hälsa pojkvännen!
Skicka en kommentar