0706027 Han har lämnat mig

Dessa intensiva och underbara dagar är nu slut. I morse åkte han tillbaka till Afghanistan. Det fanns inte en tanke i hans huvud att han på något sätt ville avbryta sin mission, utan han var helt inställd på att åka tillbaka och återgå till sitt arbete. Jag tycker att det är skönt att han är så inställd på att slutföra hela missionen Det räcker med att jag önskar att det hela vore över!

Jag grät i hans famn igår. Det finns nog inget bättre än att ha honom nära när all förtvivlan och oron kommer smygande. Jag säger det inte högt, men jag är så orolig att något ska hända honom. Igår var vi ute och körde bil och det var mycket vägarbeten på gång. Där stod dessa arbetare med skydd av koner och avspärrningar och jobbade och vi kunde inte låta bli att reflektera över att deras jobb antagligen är mycket farligare än hans, men det hjälper liksom inte.

Vi har dessa dagar pratat mycket om hur han har det och vad som är jobbigt och vad som är kul med det han gör. Bla har jag fått veta att soldaterna gör små punktinsatser med att hjälpa befolkningen på olika sätt. Om jag förstod det hela rätt så har prästen hand om pengar och soldaterna kan söka pengar av honom för att på något sätt hjälpa till där det behövs. Bla så är de som är sjukvårdskunniga ute och hjälper till där de kan om det är lugnt på basen. Jag blev överraskad att soldaterna själva hittade på små saker för att hjälpa till, varför skriver inte media om detta? Önskar att jag kunde få ett pg till det kontot och sätta in lite pengar då jag känner att de verkligen skulle gå direkt till människor som behöver en hjälpande hand.


Angående bloggen så verkar den uppskattad. Det är över 100 personer som tittar in dagligen och läser mina rader, så jag tror den är uppskattad. Det vore dock roligt om fler ville skriva i gästboken, så jag får se vilka som tittar in.