Igår fick jag ett mejl på förmiddagen och sedan var det tyst. Jag hade mejlat honom om skrivit att han fick ringa om han hade möjlighet trots att det inte var en "telefondag".
Han har skämt bort mig och hört av sig rätt mycket på sista tiden och jag har vant mig vid det.
Så igår när jag skulle somna så var jag inte alls glad, utan kände mig orolig. Jag kunde inte låta bli och titta på nätet om något "speciellt" hänt igår, men jag hittade inga nyheter som kunde vara alarmerande. (tack och lov!)
Så nu är det morgon och jag vaknade av en mardröm. I drömmen var min pojkvän saknad och jag irrade omkring i ren förtvivlan och letade efter honom.
Efter jag vaknat satte jag snabbt på datorn för att se om jag fått ett litet mejl... men det fanns inga nyheter från Afghanistan..
Så nu sitter jag här och vet inte om allt är som det ska eller ej. Jag försöker att hålla ett visst lugn, för antagligen så är allt som det ska, men jag kan ju aldrig vara säker...
Jag har god lust att berätta för honom i ett mejl om min oro som jag känner, men då jag inte vet anledningen till varför han inte hört av sig så väljer jag att hålla tyst och invänta att han tar kontakt med mig.
Undra hur många gånger jag kommer titta i min inbox idag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, känner så väl igen mig.. är van vi att min pojkvän ringer varje dag när han helt plötsligt inte hörde av sig på en hel helg. Jag försökte hålla mig lugn, men det är väldigt (!) svårt. Hade lust att mejla och så, men lyckades ändå låta bli. Däremot satt jag och läste nyheter och kollade min mejl stup i kvarten =P När han sen äntligen ringde den tredje dagen visade det sig att telefonerna och datorerna hade strulat så att han inte hade kunnat höra av sig.
Hoppas du hör från honom snart!
//Jenna
Det är så många fakorer som gör att man kanske missar tillfället att få den planerade kontakten, det räcker t om att man kanske blir sen från lunchen, elverken strejkar, datorna har klappat ihop, eller att man kanske får skjutsa en polare till sjukan för att han/hon stukat en tumme.
Små saker i missionen men den uteblivna kontakten kan tolkas som att nu har tredje värdskriget brutit ut....
Jag förstår dock din point.
Var lugn, han kommer höra av sig så småningom...du fick ju ett mail igår förmiddag. Vi här hemma har oftast alldeles för mycket tid att sitta och fundera på saker :o)
Dessutom har vi ju tillgång till dator och mobil hela tiden vilket de inte har...
Vänta bara tills det har gått ett tag i missionen och han inte vill ringa förrän var tredje dag (om det går)...då gäller det att försöka inse att man får acceptera det och hur mycket man än vill ha "makten" att få vara med och bestämma lite över när de ska få höra av sig så att man inte sitter och väntar är väldigt liten...*suck* tråkigt men sant! Jättekul att läsa din blogg, vi andra finns här eller på utlandsportalen :o)
kramkram
Jag har pratat med min anhörig i Afghanistan idag och det har inte hänt något särskilt. Ibland önskar man att Försvarsmakten kunde lägga ut någonstans (websida) när det är långa telefon- och datorproblem på missionerna. Det skulle underlätta för många anhöriga.
Tack för alla vänliga och stöttande ord!
Ni vet lika bra som jag att saker under missionen kan dyka upp och det kan leda till oväntade förändringar. 9 gånger av 10 så är allt som det ska, men man är rädd för den där 10:e...
På ett sätt kanske oron är omotiverad, men jag kan inte hjälpa det!
Skicka en kommentar