070711 Ensam

I förrgår pratade vi länge. Jag är så otroligt tacksam för att min pojkvän får och kan ringa mig så ofta som han gör.

Allt verkade bra med honom och han trivs med sina arbetsuppgifter. Vi pratade mycket om framtiden. Vi tar ofta upp samma saker, men det är ett sätt att bibehålla glöden och framtidslängtan. Det är ju så mysigt att få prata om sådant som vi kommer att kunna göra när han kommer hem.

När klockan börjat närma sig 21.00 svensk tid så var han rätt trött. Vi la på luren och först kände jag mig rätt upprymd av alla fantastiska ord han sagt till mig under samtalet, men sedan kom ensamheten. Jag kände mig tom och lite övergiven. Har liksom tröttnat på att sitta själv i soffan om kvällarna.

Nej, nu får jag bita ihop! Det är inte allt för många veckor kvar tills han kommer hem på nästa leave.

Fick höra om några stackare som skulle få åka hem på leave, men flygplanet kom aldrig. Så nästan en vecka senare fick de äntligen komma hem. Gissar att det satt rätt många besvikna flickvänner och anhöriga i Sverige och väntade...