Så kom äntligen mitt efterlängtade samtal! Visst hade han varit iväg, men inte på ett längre uppdrag än vanligt. Det hade helt enkelt varit mycket att göra och han hade inte haft möjlighet att hör av sig.
Jag tror inte helt ärligt att han förstod att jag varit orolig och han hade nog inte reflekterat över att han inte hört av sig så ofta som han brukar. I min värld hade han inte hört av sig på ca 1,5 dygn och vi brukar höras på något sätt varje dag, om så via en liten mening på mejlen.
Han var mycket trött och vi pratade inte så länge. Jag kände mig helt utmattad efter att varit orolig hela dagen, så när jag lagt på telefonluren så somnade jag med kläderna på i min säng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar