söndag 1 juli 2007

070701 Giftemål

Vet inte hur de firade midsommar i Afghanistan, kanske de hoppade "små grodorna" runt en flaggstång? Fick i vilket fall höra att ett par från en pluton gifte sig runt midsommar. Det var ett par som valt att åka på mission tillsammans och som nu gifte sig där nere. Det hade varit lite spännande att få höra lite mer detaljer...

Jag har funderat mycket på hur förhållandet påverkas av att ena partnern åker iväg på mission. Jag själv som är i ett rätt nytt förhållande känner ibland en förtvivlan över att vi inte känner varandra så bra och kanske inte i alla lägen vet var vi har varandra.

Efter första leaven kan jag berätta att allt känns toppen! Jag tänker på dem som varit gifta eller tillsammans många år hur de upplever denna resa. I vilket fall är detta en stor prövning och ett förhållande under dessa påfrestningar kan bara gå åt två håll. Antingen inser man hur högt man värderar sin partner och längtar extremt mycket eller så inser man kanske att det inte finns så mycket känslor kvar och man väljer att gå åt olika håll.

Igår pratade vi en stund i telefonen. Det är alltid så skönt att få höra hans lugna stämma, det smittar av sig på mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tror att missionerna fungerar som en slags "katalysator". Är relationen sund och fungerande; soldaten kommer hem frisk i kropp & själ och paret har en fungerande kommunikation, så tror jag att relationen stärks.

Men, skulle det vara så att parets relation inte är så bra så kommer det att visa sig snabbare (än om man är hemma och pular på).

När jag var iväg första gången hade jag och min sambo varit tillsammans i ca tre år. Det fungerade bra, både under missionen och efter hemkomsten. Sen var det givetvis jobbigt, jag minns att jag lovade att aldrig mer åka iväg från min käresta. Det blev väl inte riktigt så... ;-)

Nu när jag ska åka iväg igen så har vi varit tillsammans i nio år. Men jag känner att det kommer att bli tuffare att vara ifrån varandra än förut. Vi har ju liksom "vuxit ihop". Fram för allt blir det jobbigt för min sambo, som får stanna kvar i "vardagen".

/ Häggis