I morgon kommer han alltså hem. Jag har jobbat idag och har inte kunnat låta bli att gå omkring med ett leende på läpparna hela dagen lång.
Oj, vad jag har pysslat hemma! Det är ju mycket jag vill fixa och göra innan han kommer hem. Det är ju skönt att sådant som städning och tvättning av kläder och sådant är klart när han kommer, så vi får så mycket tid tillsammans som möjligt.
Så nu har jag fejat och fixat hemma. Ville göra en förändring här hemma och beslöt att byta klädsel på mina soffor. Så från att ha vita soffor så har jag nu blåa, undrar om han i huvudtaget kommer att märka något?
Nu är det nybäddat i sängen, naglarna målade och kläderna utvalda som jag tänker ha på mig när jag möter honom. Har valt att ha en sommarklänning på mig. (Jag kan berätta att han inte sett mig i klänning förrut, så jag tänkte att det kanske skulle vara lite uppskattat. Får se om jag har rätt?)
Min plan är att åka till stationen och möta honom där. Jag har tagit ledigt från jobbet, vilket han inte vet om, så jag hoppas han blir glad när han ser mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det lär han bli! Hoppas ni får en mysig ledighet!
Tack Steffanie!
Alltid lika kul när jag får små personliga meddelande, eller reflektioner på det jag skriver.
Känner mig så fantastiskt lycklig när han är hos mig. Vi får ju världens längsta smekmånad i och med att han är iväg hela tiden.
Han kunde inte ta ögonen ifrån mig när jag mötte upp honom på stationen ... och jag njöt av uppmärksamheten!
Jag tycker det är intressant att läsa ditt perspektiv på din killes utlandstjänst. Jag har själv vart iväg två gånger, första gången var jag singel, andra gången precis nybliven sambo. Det är inte helt oproblematiskt att få ihop utlandstjänst med ett förhållande. Att vi hade tre leave-perioder kändes nästan som en förutsättning, det gjorde att avståndet mellan ledigheterna inte blev allt för långt. Jag var dock ganska jobbigt mot min sambo när jag kom hem. I allafall på de två först ledigheterna. Uppe i varv, ville göra allting och hinna träffa alla på de futtiga lediga dagarna medans han bara ville ta det lugnt. Till tredje leaven hade jag hunnit lugna ned mig... ;-)
Hej igen!
Gissar att det inte är alltför många tjejer som åker iväg. Vet inte om de män som "blir kvar" i Sverige känner det som jag? Kanske de inte oroar sig lika mycket som en kvinna gör?
Vår tid hemma i Sverige har vi planerat ihop och jag är supernöjd med tilvaron just nu.
Vad känner du? Vill du åka iväg igen eller är det barn och familj som gäller nu? Har man fått nog efter 2 missioner eller har man fått mersmak?
(jag vill ju inte att han åker iväg igen, som du kanske förstår!)
Jag blogade lite om mina funderingar:
http://www.steffanie.net/archives/2007/08/att_vara_anhoer.html
Mer kommer! :-)
Skicka en kommentar