Det kändes faktiskt inte speciellt tomt att komma hem till lägenheten igår kväll. Jag lagade en god middag och satte mig och tittade på TV i lugnan ro. Mobilen har under det senaste dygnet vibrerat titt som tätt då jag fått små sms när han mellanlandade runt om i världen.
Det är nu tredje gången vi fått ta farväl av varandra, vilket betyder att det endast är en gång kvar, efter den sista leaven. Så nu har vi påbörjat den näst sista etappen. Visst känns det långt till november, då missionen äntligen är slut, men det känns ändå som inom räckhåll.
Nu på morgonen när jag vaknade så var det tyst och tomt. Jag som precis vant mig vid att ha honom vid min sida, både dag och natt. Vi har gjort så mycket roligt tillsammans dessa dagar och det känns skitjobbigt att gå tillbaka till jobbet och vardagen. Ibland känns hans hemkomster som en härlig dröm och sedan vaknar jag upp och han är borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är lite lustigt, ert äventyr och prövning börjar närma sig sitt slut. Vårt (jag och min sambos) har precis börjat.
Jag har påbörjat utbildningen och skall avlösa din pojkvän i Afghanistan. Vem vet, kanske åker han hem på den Herka som jag flyger ner med...
/ Häggis
Hej Häggis!
Vilka vackra ord du skriver, ord som "närma sig sitt slut" och "åka hem".
Jag längtar ju så jag blir helt galen på att missionen ska ta slut och vårt gemenamma liv ska börja.
Önskar dig och din sambo all lycka!
Skicka en kommentar