070830 Ändrat beteende

Funderar lite över hur mitt eget beteende har förändrats sedan han först åkte iväg. Som tur är så har det varit rätt så lugnt i norra Afghanistan, vilket det inte har varit nere i södra delarna. Detta har gjort att jag nu känner mig lugnare och mår mycket bättre psykiskt.

De första två månaderna tittade jag på mil.se flera gånger per dag. Det var det första och sista jag gjorde om dagarna. Om jag inte fick något mejl på ett dygn eller han inte hörde av sig så tänkte jag direkt det värsta. Så är det inte längre.

Jag har med tiden insett att saker och ting händer där nere som han inte kan styra över och det innebär inte att något speciellt har hänt. Ibland kommer han inte ut på telefonlinjen, trots att han har försökt en massa gånger. Ibland dyker något oväntat upp som måste åtgärdas med en gång. Det kan vara att hjälpa till med uppgifter som normalt inte ingår i hans arbetsbeskrivning, men som han måste hjälpa till med. (Undrar om de har någon arbetsbeskrivning? Inte vet jag?)

Jag har lärt mig att inte ta något förgivet vad gäller vår kommunikation, utan det är bara och vänta... Jag är så glad att han då kan ringa på mobiltelefonen. Det finns inget bättre än att få höra hans röst, om det så bara är för några minuter. De minuterna gör så att dagen blir lite bättre eller att jag sover lite djupare på natten.

Mina tankar idag går till de familjer som idag äntligen får återse sina kära som talibanerna tog som gisslan.