070820 Snart åker han

Det är måndag och dags att återgå till jobbet. Kunde inte vara ledig fler dagar. Det är tungt att gå upp på morgonen och ge sig iväg när jag vill spendera varje minut med "honom".

Den sista veckan har varit som en dröm. Vi har bara gjort mysiga och roliga saker. För varje dag som går så lär vi känna varandra lite bättre. Det är ännu så mycket som vi inte hunnit med.

Ikväll är vi bjudna till min bror och hans familj. Vi ska grilla och ha det mysigt med deras två underbara flickor. Jag försöker, trots den lilla tid han är i Sverige, att han får chansen att träffa min familj och umgås lite med dem. Jag har lite svårt att dela med mig, när jag i själva verket bara vill ha honom för mig själv.

Vi har nu varit tillsammans 6 månader. Jag vet ärligt inte om det räknas? Om jag tittar i kalendern så är det 6 månader, men om jag räknar dagar som vi träffats så vågar jag inte tänka på hur få veckor det verkligen är. Ibland känns det som vi pratar mer med varandra när han är i Afghanistan än när han är här hemma. Så på så sätt så har vi lärt känna varandra rätt väl under dessa månader.

Snart åker han tillbaka... och det gör ont i hjärtat. Försöker att inte tänka på det så mycket.