070903 Kärlek på avstånd

Nu är det nästan 2 veckor sedan han åkte tillbaka till Afghanistan. Igår pratade vi länge. Jag reflekterade över att vi faktiskt satt och småpratade om allt och ingenting. I och med att jag inte har något jobb just nu, så är funderingarna om jag ska söka jobb i hans hemstad eller min. Vad vill vi när han kommer hem? Är ett samboförhållande inte på sin plats nu efter ett 9 månaders distansförhållande?

Jag har under veckan som passerat varit rätt ledsen, men han har verkligen funnits där för mig. Han har ringt när jag minst anat det, om så bara några minuter. Det är en lustig känsla, men bland känns han så otroligt långt bort och ibland så nära. Det är bara den där varma famnen som fattas mig...

När vi pratades vid så frågade jag om allt var lugnt och han svarade att det var lugnt. När jag sedan satte mig vid datorn så läste jag att det varit ett bombattentat inte allt för långt från den svenska campen. Blev besviken på att han inte sagt som det var och vad som hänt, samtidigt vet jag att han inte vill oroa mig i onödan. Det är svårt att ha en rak kommunikation när jag egentligen inte vill veta alla detaljer. I vilket fall så lät han lugn och trygg, så det smittade av sig lite, men oron är tillbaka...