Helgen har varit bra. På lördagen var jag till en kompis landställe och på söndagen var jag iväg första gången på en kurs som jag valt att gå. Kursen är två dagar i veckan och jag känner verkligen behov av att komma hemifrån och träffa nya vänner.
På kursen så visade det sig två stycken av deltagarna varit iväg på mission, den ena 3 gånger! Han har idag 3 barn och fru, så jag kunde ju inte låta bli att fråga om han var intresserad av att åka igen. Svaret var nej pga familjesituationen, men det var helt klart att han skulle vilja åka iväg igen.
Under helgen har jag fått flera korta samtal från Afghanistan. Det är skönt, men just nu så känns han så otroligt långt borta. Med det menar jag inte bara i mil utan även i hjärtat. Nu är vi snart tidsmässigt halvvägs till sista leaven och då är det som jobbigast. Jag hoppas att det vänder om några dagar, så jag kan åter se ljuset i tunneln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar