Idag när jag kom hem låg det en överraskning i brevlådan. Ett brev från Afghanistan! Jag la det på köksbordet och njöt av att bara se på det. Med lite pirr i magen öppnade jag det en stund senare och läste. Det var inte ett långt brev, men det som stod där betyder så otroligt mycket för mig. Tänk att några rader kan göra en så glad!
Jag har under missionen försökt att skicka ett litet brev då och då till honom. Jag inser själv vad otroligt uppskattat det är att få ett handskrivet brev och inte ett mejl via internet.
Vi pratade kort nu i kväll. Han var rejält trött och skulle lägga sig tidigt. Jag har helt gått ifrån min regel att prata varannan dag, nu är det varje dag som gäller! Framför allt har det blivit så sedan jag blev arbetslös och inte har så mycket för mig på dagarna... jo jag sitter framför datorn och söker jobb, men det sociala har minskat radikalt, vilket inte är så roligt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar